Hm.. låg och tänkte lite igår när jag skulle sova. Överväger faktiskt att sluta rida på Kdrf.
Jag känner att jag inte kommer någon vart, varken med hästarna eller med övningarna och då känns det bara helt hopplöst att fortsätta rida. Den här längtan man hade förut efter att få fara och rida har som försvunnit då man alltid vet att allt kommer vara precis som förut. Kommer vara lagomt nöjd efter passet, precis som efter alla pass. Har åstadkommit ungefär samma sak som på alla pass, kommer träffa samma folk jag gör varenda onsdag. Allt är bara samma.
Jag vill känna en brännande smärta i musklerna efter ett ridpass och känna att jag har gjort något.
Jag vill att det ska vara jobbigt men ändå känna att jag lär mig något.
Jag vill ha någon som står och skriker på mig varenda steg hästen tar. Och inte bara samma saker hela tiden.
Nog kommer jag kanske aldrig få det jag vill så länge jag inte köper egen häst. Men då möjligheten inte finns får jag göra det på mitt sätt.
Är tacksam över att få rida hos Erica iaf för jag vill definitivt inte lägga av med ridningen.
Jag är bara så less på känslan...
Nej, nu efter jul tar jag en paus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar