Gick från partymode till emomode på några sekunder.
Det slog mig att jag tar allt förgivet. Saker man verkligen inte ska ta förgivet.
Jag antar alltid att alla ska ställa upp när man behöver det och att personer ska finnas vid ens sida.
Men den dagen dom inte gör det då? Den dagen dom väljer bort dig mot någon annna. Vad ska man då göra?
Jag hatar nog mig själv mer än vad jag "älskar" mig.
Och varför ska livet vara så förbannat komplicerat? När man tänker "jag låter saker och ting komma till mig istället för att jag ska jaga", hur länge ska man vänta? Finns det någon regelbok för det eller är det sånt man ska lista ut själv...
Jag är så LESS. Men hur ofta ska man måste påminna sig själv om det. Jag är less på att påminna mig själv att jag är less.
Allt är ett helvette, men jag ska göra det bästa av det!
Smile at the outside and cry in the inside. haha så klyschigt.....
Vill ni avgöra hur patetisk jag är eller får jag avgöra det själv? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar